”Det är inte många städer som har modet att avverka en park” Det sa stadsträdgårdsmästaren i Norran 19 oktober. Ja, avverka är verkligen ordet. Skogsbruk istället för parkbruk. Kalfjäll av Nordfjell, designern, fast utan kalfjällets vida vyer.
Och hoppsan, det är inte ens säkert att de sparade träden är sparade. Träden har kanske inte tålt behandlingen. Låter som en brasklapp, att man vet att det är så. Bra gjort i så fall av en stadsträdgårdsmästare och en prisbelönt landskaps- arkitekt.
Nåja, vi blida och milda Skelleftebor försöker alltid se positivt på saker och ting. Som torg betraktat blir det nog fint och grönt, om nu de stora träden till äventyrs överlever. Och alldeles bilfritt!
På 1850-talet var platsen ett torg för att sedan bli park. Tillbaka till utgångspunkten alltså. Så när jag sitter där vid stenytorna ska jag som ett mantra upprepa: Stadshustorget är jättefint, stadshushustorget är jättefint.
Hellre det än att bli deprimerad över att en av Sveriges finaste parker, om än misskött i 10–15 år, nu har försvunnit.
Skellefteå säger sig vara platsen för idéer, så här är några:
Utred hur restaurering av en park löpte amok och förvandlades till ett nytt torg.
Återställ kommunens parkavdelningen som egen förvaltning.
Anställ en parkrenoverare. Det finns duktiga sådana runt om i världen. Kalla henne kommunträdgårdsmästare, det finns många orter i kommunen.
Flanören