Demonstration till stöd för Omar Mustafa utanför Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen i Stockholm , 15 april. Arkivbild: Scanpix
Med Omar Mustafas fall och hur Socialdemokraterna hanterat situationen bekräftas paniken och bristande politisk handling från detta anrika parti.
Det var en i raden av skandaler som drabbat Socialdemokraterna sedan Göran Persson lämnat ordförandeklubban. Sedan han slutat har arbetslösheten skenar iväg och det svenska samhället har kluvits itu.
Efter Olof Palmes bortgång började Sveriges största politiska parti glömma hur ordet solidaritet stavas. Sedan kom åren med Ingvar Carlsson och sedan Göran Persson, som styrde och ställde.
Partiet fick sin efterlängtade kvinnlig ordförande. Ja, vad hände då? Betonghäckarna i partiet fick bort henne. De menade, ja, vi är ett jämställdparti. Men nej, en kvinna som partiordförande, nix. Out!
Med Håkan Juholt blev det rena maskeraden. Olika grupper uppstod. För, emot och mitt emellan.
Kaoset var totalt och partiets ideologi var helt glömt. Karriär, position och makt först, ideologin sedan.
Stefan Löfven var rätt person som ordförande, tyckte jag till en början. Han behövde en längre tid inskolning. Men när han kom ut med sina marknadsplaner då reste sig håren på mitt huvud. Vad!
Och nu Omar Mustafa. I grund och botten är detta falsk varudeklaration. Det är inte Omar som är problemet. Flera av de föreläsare han bjudit in har andra organisationer med S-anknytning också bjudit in. Då blev ingen blev ifrågasatt.
Problemet med Omar Mustafa är interna stridigheter inom partiet. När man behövde ett får att offra hittade man Mustafa.
Olika diffusa förklaringar som getts av personer med olika positioner i partiet bevittnar hur illa ställt det är inom partiet.
Socialdemokraterna ska sluta bry sig om vad Nya Arbetarpartiet Moderaterna gör. Ändra slogan till Arbetarpartiet Socialdemokraterna Original. Bränn sedan marknadsplanerna. Och sist, återgå till partiets ideologi.
Lahcene Chellig, Skellefteå