Foto: Drago Prvulovic/TT.
Kriget i Syrien/Irak, Afghanistan, Irak och Nordafrika har gjort att vi står med en exceptionell humanitär katastrof just utanför EU:s gränser.
Av mediers rapportering är det lätt att få intrycket att antalet flyktingar i sig utgör ett stort problem. Så är det inte. Om den politiska viljan fanns skulle Sverige prestera i vår paradgren; att bygga institutioner för välfärdsbygge för att möta detta behov.
Faktum är att utveckla vår välfärd är det klokaste vi i dagsläget kan göra. Vi ser i dagsläget inte någon ände på krishärdarna i Syrien/Irak och Nordafrika. Och klimatförändringarna kommer att fortsätta mata flyktingar in till EU.
Flyktingströmmarna sätter också fingret på ett antal brister som Sverige länge underlåtit att ta tag i och nu måste börja åtgärda.
Bostadsbyggandet, främst av hyresrätter har varit eftersatt under decennier. De som prioriterats har varit lyxigare bostäder, bostadsrätter och renoveringar av befintliga bostäder via subventioner (ROT avdraget). Ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter i attraktiva lägen har också uppmuntrats och skett i stor omfattning. Vi måste bygga bygga energisnåla, billiga hyresrätter och rusta upp i gamla förortsområden.
Bostadssegregationen har ökat. Rika och välbetalda medborgare bosätter sig allt mer i samma områden, samtidigt som stora grupper med mycket begränsade resurser har fått se stora delar av välfärdsinstitutionerna både försämras och flytta bort från deras byar och bostadsområden.
Detta har ökat skolsegregationen. Därutöver bidrar de fria skolvalet till att starka elever väljer bort skolor med fler skol svaga elever.
Det ökade klyftorna i samhället har skapat spänningar. Dom som har arbete och stora tillgångar har fått skattesänkningar medan sjuka och arbetslösa stadigt sett sina tillgångar minskat.
I större städer har klassklyftorna allt mer börjat gå jäms med etniska eller kulturella gränser, vilket i sig skapat en god mylla för rasistiska föreställningar och rörelser att frodas i.
Samtidigt som detta sker måste välfärden utvecklas och finansieras. Omställningsarbetet bort från fossil energi skulle bland annat behöva ett stora investeringar i klimatssnål infrastruktur.
Problemet är att vi efter valet har en svag minoritetsregering som inte själv får igenom sina förslag. Regeringen måste förlita sig på passivt stöd från en enad men svag höger opposition som konsekvent prioriterat skattesänkningar, avdrag framför välfärdsbygge eller ett rasistparti som inte har några lösningar på de egentliga problemen.
För det är oviljan att bygga välfärd som är problemet, inte flyktingarna.
För en tämligen nätt summa, jämfört med andra välfärdsinstitutioner, skulle vi kunna bygga ut migrationscenter, ge svenskundervisning för att ge blivande medborgare en bra introduktion och möjlighet att ta sig fram i samhället.
Mattias NilssonUmeå