Foto: Ulf Johansson.
I en insändare, 6 april,håller Christer Granström inte med mig om mina åsikter om biogasverket på Tuvan vilket inte förvånar mig. Redan 2003 skrev han en insändare mot de överklagningarna som gjordes då.
Även jag har en gedigen samling urklipp från tiden och överklagningarna.
Om vi börjar med vår oro över att smitta från avloppsslam skulle kunna spridas på åkermark, vatten och luft, kommer från flera myndigheter på den tiden.
Galna kosjukan var en av flera smittor med spridningsrisk i slammet.
Idag är även mikroplaster en stor miljöbov, där stora mängder kommer från utsläpp från avloppsreningsverk, och som finns i slammet. Ett slam som inte ska återföras till kretsloppet.
Du vill även skuldbelägga vi som överklagade att vi drev frågan om explosionsrisken i verket och bussar. Räddningsverket hade redan 2001 på sitt bord en olycka kopplat till explosion i en biogasanläggning i Vänersborg. Och man krävde åtgärder. Något som på den tiden var okänt för Skellefteå kommun
Vi som påtalade riskerna gav kommunen chansen att bygga en biogasanläggning som minimerade många problem som man inte kände till.
Dessutom, rätten för folket att överklaga är en demokratisk rättighet.
Vad vi med säkerhet visste, utan att rådfråga myndigheter, var att det luktade vedervärdigt på Tuvan med omnejd
Hade Skellefteå kommun brytt sig om Lennart Gustavsson ensam bett kommunen att bygga in den nya tekniken som då fanns mot lukt?
Nej, man hade skratta åt det.
Men när miljödomstolen ställde högre krav blev det ett krav på en luktfri miljö.
Lite fakta: när den första rötkammaren byggdes och när man byggde det biologiska luktfiltret var jag med i byggande av det.
Viss kunskap fanns redan tidigare om problem i en sådan anläggning.
Lennart Gustavsson, Tuvan