Bildmontage. Arkivbild; Scanpix
I mer än trettio år har jag engagerat mig ideellt i mobbades situation. Under den tiden har jag hunnit se åtskilliga anställda i urusla arbetsmiljöer krossas av arbetskamrater som inte orkar eller vågar stödja utsatta utan överlämnar dem till vargarna. Andra bryts ned och tar livet av sig som sista utväg.
Som bland andra framlidne professor Heinz Leymann visat genom sin forskning är mönstren ganska likartade när det gäller arbetsplatsmobbning. Det finns i regel en krets som drar nytta av den dåliga arbetsmiljön. Dessa försöker - ofta med framgång - tysta dem som klagar över förhållandena. Dessa diskreta medhjälpare understödjer de militanta och mer aktiva mobbarna. Antalet som tar livet av sig på grund av mobbning överstiger summan trafikdödade och kostar enorma summor årligen.
När man rör i dessa getingnästen sätter man igång starka krafter för att vidmakthålla status quo. Det blir ett självdestruktivt system.
I dessa tider av ekonomisk blodbrist inom offentlig sektor finns också satellitsystem som parasiterar på dessa och gröper ur det som är matnyttigt i organisationen.
Det finns olika system för att tysta opposition inom organisationen. Ett viktigt sådant är att skapa ett inbillat eller verkligt regelsystem som använder tystandet som verktyg. Anställda som pratar bredvid munnen om vad de sett och hört straffas.
Svensk lag är i själva verkat ganska generös men den tolkas och framställs av nyckelpersoner på ett så repressivt sätt att den blir oanvändbar i praktiken på en arbetsplats. Det gäller till exempel vad man får säga öppet och vad som måste förtigas.
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) bildar den yttre ramen för vad som är tillåtet att säga eller skriva. Huvudregeln är att den tillåter det mesta. Dock finns restriktioner: Sekretesslagen inskränker YGL och gäller sådant som påverkar vårt förhållande till främmande makt (Försvaret).
Ett annat område som inskränks gäller vissa sjukvårdsförhållanden kring enskild patient.
Den är villkorlig och kan sättas ur spel genom patienten själv. Här finns en rad missförstånd kring vad som är tillåtet och förbjudet. Mestadels har jag varit med om att lagens innebörd tros vara kraftigare skydd än lagtexten säger. Det används ibland för att legitimera att mobbare skyddas och kan fortsätta sin brutala hantering.
Då har man inte ställt den grundläggande frågan om lagstiftarens intentioner och till exempel vilka som avses få skydd. Den som arbetar med sjukvård bör ta del av rättsfall snarare än gissa.
En jurist på en länsmyndighet menade dock i ett föredrag att den jurist som aldrig fått ett beslut överklagat knappast gjort skäl för sin lön.
Jag tolkar detta som att hysa respekt för lag och ordning men utan att bli paragrafryttare. Detta kan bidra även till minskad mobbning.
Karl-Yngve Åkerström
Sköndal