Foto: Fredrik Sandberg.
Barnkonventionen och begreppet värdegrund förvandlas till floskler när de kommer i händerna på staten, myndigheter, landsting, kommuner och företag.
Ordet ”värdegrundsarbete” används när något har gått riktigt fel. Ett ord som används för att tysta kritik. Eller för att övertyga allmänheten om att “vi kommer att se till att detta inte händer igen, vi ska skärpa arbetet med värdegrunden.”
Och därmed tystas kritiken. Värdegrund är något som borde stå högt i kurs, och som bygger på begrepp som etik och moral. Ett värdegrundsdokumenten beskriver och bygger på behovet av en gemensam grund för värderingar.
Men hur ser det ut i verkligheten? Förändringen som politikerna nu har genomfört i LSS genom att dra in assistens från behövande strider både mot Barnkonventionen och värdegrundsarbetet.
Ingen politiker agerar mot nedrustningen inom LSS med hänvisning till Barnkonventionen trots att den har antagits av FN och att Sverige är ett av de länder som undertecknat den.
Ordet värdegrund är plötsligt på allas läppar, men man lever inte upp till den och därför används ordet mest som en ursäkt för att man misslyckats med sitt arbete och sitt åtagande. Därmed tystas kritiken.
Media och andra berörda nöjer sig med detta besked, det vill säga man ska arbeta vidare med värdegrunden och så löser sig allt.
Någon uppföljning sker inte, varken av media eller ansvariga i myndigheter och förvaltningar som felat.
Barnkonventionen och värdegrundsarbetet var något som skulle sätta skutan på rätt kurs, men blev i stället ursäkternas ursäkt.
I grund och botten är det politikernas ansvar, för någonstans är tanken sprungen ur politikernas vision om en bättre värld. Men detta har blivit till floskler.
Partier och politiker är väl medvetna om detta, men och inte bara medvetna utan också medverkande till en dysfunktionell värld.
Lennart Gustavsson,Tuvan