ILL: Annika Eriksson
Är folkomröstningar det demokratiskt optimala som får politikerna att lyssna på folket?
Gruppen som driver kravet på omröstning om centrumbron har det som argument när syftet är att stoppa bygget.
Det har visat sig att folkomröstningar om sakfrågor inte fungerar. Vi hade omröstning om högertrafik där folket röstade för vänstertrafik, kärnkraftomröstningens utslag följdes inte med mera. Folkomröstningar bör bara användas för mer övergripande frågor som grundlagar, EU-medlemskap etcetera.
Att rösta om bron uppmanar mest till ett destruktivt byatänk, vilket bromsar utvecklingen. Vinner ”ja” blir det ett års försening och flera miljoner i merkostnad, men vinner ”nej” skjuts bygget upp och kostnaden blir långt högre när bron i framtiden måste byggas.
Kommunen byggde en ny bro i Byske för några år sedan. Skulle vi då ha röstat? Hade den då satts mot skolan och vården så hade Byske inte fått någon ny bro.
Vi hade knappast haft badhus eller ishallar i Boliden, Burträsk, Skelleftehamn och Bureå och säkert inte heller Vitbergsbadet om dessa byggen först prövats i folkomröstningar.
Att i en omröstning bara säga ”ja” eller ”nej” till den föreslagna centrumbron innebär att de som vill ha en bro, men på en annan plats står utan alternativ. Vi bör rimligen kunna välja mellan fyra olika förslag där tre ”ja” slås ihop mot ett ”nej”. För hur ska resultatet annars tolkas? Den föreslagna valfrågan blir således utan värde. Det vore oerhört odemokratiskt om en liten grupp ska diktera valfrågan!
Att politikerna ska lyssna till folket låter fint. Men folket har tusen olika åsikter. Demokratin är knappast lyckad om bara de högröstade ska få sin vilja fram.
I demokratiska val väljer vi dem som ska se hela bilden för vår bygds utveckling. Vi i glesbygd har inte råd med en inskränkt byapolitik. Vi måste försvara utvecklingen även här.
Representativ demokrati är utvecklad demokrati