Genom medvetna politiska val har regeringen avsevärt ökat avståndet mellan rika och fattiga och dessutom sett till att de fattiga blivit allt fler.
Mellan 2004 och 2012 har andelen fattiga tredubblats hos sjuka och arbetslösa mellan 18 och 65 år.
Man har genomgående gett mer till de som redan har och allt mindre till de redan utsatta. När vår nutid blir historia kommer detta att känneteckna vår samtid.
Internationella valutafonden slår fast att stora ekonomiska klyftor hämmar tillväxten i samhället.
Det förstår vi alla och vi undrar vilka slutsatser regeringen drar av detta? Hur får man en ökad konsumtion, som vårt ekonomiska system ju bygger på? Är tanken att avskaffa fattigdomen en alltför djärv tanke?
De rika i vårt land, och i alla andra länder, försöker bygga olika murar för att skydda sin rikedom. De fattiga, som är många, kommer på olika sätt att riva dessa murar.
På samma sätt bygger vi i de välmående länderna i EU upp olika murar för att skydda oss mot fattiga länders behov, men även här kommer fattigdomen att rasera murarna.
Jorden är ett världsarv som tillhör oss alla.
Karina Alariksdotter, Bureå