Östersunds kommun kommer att åtalas för underlåtenhet i frågan om icke fungerade avloppssystem vid parasitangreppet av cryptosporidium för tre år sedan.
Skellefteå var drabbat 2011, och undkommer åtal då smittkällan inte kunnat spåras. Här tänker jag göra en något ovanlig koppling till andra riskmiljöfaktorer, exempelvis kärnkraften. Från det japanska kärnkraftverket i Fukushima, som havererade 2011, rapporterades det den 10 juli att ytterligare en läcka gett ungefär 90 gånger högre halt av radioaktiva ämnen i havsvattnet utanför kärnkraftverket.
Bland ämnena finns cesium 134 och 137, som vi minns från Tjernobylkatastrofen 1986. När stora katastrofer kan väntas, som i fallen med förgiftat dricksvatten och ett läckande eller förolyckat kärnkraftverk kan man fråga sig vilket försäkringsskydd samhället egentligen har för oförutsedda händelser.
Vilka risker har samhället idag med all teknologi och hur samordnade är riskbedömningarna? Parasitsmittan och även de senaste incidenterna vid Forsmark visar på hur sårbart samhället är.
Är det värt att ta dessa risker för liv och hälsa för den kortsiktiga ekonomiska vinningens skull?
Olov Wikström, Skellefteå