För en tid sedan var jag på bio och såg filmen Coco.
Jag trodde att det var en barnfilm som utlovats, det vill säga en glad musikfilm för barn, visserligen i spökmiljö, men barnvänlig.
Faktiskt innehåll bestod av ett mord, tre fyra mordförsök, de flesta spöken vänliga, men hjälten visade sig vara mördare.
Ett par andra dör också och handlingen utspelar sig till större delen i ett dödsrike. En liten pojke kämpar för livet för att ta sig därifrån, allt medan hans kropp börjar försvinna och hans fingrar blir vita ben.
Det tar honom en dryg timme av filmen att ta sig hem till föräldrarna och till livet.
Film med humor, nej, men bra musik och obehaglig nästan hela tiden.
Vad är det vi vill ge våra sjuåringar? Det finns bättre sätt att prata med våra barn om döden.
Mitt förslag är att ni föräldrar ser filmen själva – utan barn.
VL