Foto: Anders Holmström/TT.
Han var älskad i många länder och otaliga är de gator och torg som fått hans namn för att minnas hans storhet. Att semestra i dessa länder och möta denna beundran fick oss att känna stolthet.
Hemma var det motsatsen. Ett enormt hat riktades mot honom under nästan hela hans tid som politiker. Kampanjer var ständigt igång mot hans sätt att sköta landet, att han inte var värdig uppdraget och han beskylldes även för att sälja ut landet.
Olof Palme var älskad av de flesta i Sverige, men samtidigt hatad och ständigt påhoppad av de som insåg hans storhet. ”Palme hade svikit sin klass,” sades det. De ville knäcka honom på alla sätt och vis.
Otaliga är de böcker som skrivits om Olof Palme. En gallup visar att människor ännu efter 30 år menar att statministermordet är den största händelsen i landet.
En obehaglig känsla får vi även idag, 30 år efter Palme-mordet, efter det att vår statsminister Stefan Löfven varit utsatt för en kampanj mot hans förslag på satsningar. Personliga påhopp där man menar att han inte är värdig sin post samt de politiker som förtalar och förminskar honom som person.
Stefan Löfven ärvde krisen efter Alliansen. Välfärden sjukvården, skolan, äldrevården och ovanpå detta en stor kris i flyktingmottagandet som redan var på gång när han tillträdde.
Jag kan bara hoppas att Stefan Löfvens livvakter gör ett bättre jobb än Palmes.
I dessa dagar tycker nog de flesta att likheterna mellan Palme och Löfven är för många, även om det inte gäller alla. Låt oss enas under devisen, ”Samförstånd före motstånd i svåra tider.”
Demokrat S