Arkivbild: TT
Katastrofen utanför Lampedosa den 3 oktober, där flera hundra flyktingar drunknade, aktualiserar frågan om hur liknande katastrofer ska kunna undvikas i framtiden.
Problemet är inte nytt. Under den senaste tre åren har nära 4 000 flyktingar drunknat i Medelhavet under sin flykt mot Europa.
Få flyttar frivilligt från familj, sociala nät, uppväxtmiljö. Det visar utredningar av de folkvandringar som ägt rum i Mellanöstern sedan 1940.
Nu har Sverige, liksom Europa i övrigt, en reglerad invandring. Olika länder är mer eller mindre generösa i sin invandringspolitik. Men de möjligheter till invandring i Europa som finns är långt mindre än efterfrågan från Afrika och Mellanöstern.
En möjlighet att minska människosmuggling och söktryck mot Europa är att skapa arbetstillfällen i de länder i Afrika och Mellanöstern, som har en sådan politisk stabilitet att satsningar kan löna sig.
Här utgör Kina ett lysande föredöme. Kina har investerat i infrastruktur i Afrika, som vägar, broar och anläggningar. Det är tillgångar som i viss mån skapar lokala arbetstillfällen. Det är också tillgångar som lokala kleptokrater inte kan lägga i bankfack i Schweiz.
Afrika och Mellanöstern har väldiga problem med sin infrastruktur, framförallt kommunikationer och vatten. Satsningar av Europa kan dämpa strömmen av invandrare. Statskapitalismen kan vara uthålligare och mer långsiktig än den privata kvartalskapitalismen.
Vi känner igen delar av denna dynamik från vårt eget land. Under perioden
1830-1930 utvandrade många svenskar till Amerika. När den amerikanska arbetsmarknaden försämrades omkring 1930, återvände många till Sverige med kunskaper, resurser och kreativitet.
Näringar och marknader är inte statiska utan dynamiska. Det gäller att försöka balansera de underliggande drivkrafterna så att katastrofer sådana som den utanför Lampedosa kan undvikas.
Bo Norberg, Umeå