Jag ofta kör över Klintforsån i Stämningsgården och tänker ofta när jag ser det framrusande vattnet: ”Vilken vacker kraft som går till spillo.”
Nu ska vi alla vara miljömedvetna, och så låter man vattenfallet vara utan att det nyttjas.
Det gjorde det en gång i tiden med både kvarnar och sågar i detta vatten och senare bidrog det med ström. Nu släpps allt ut till ingen nytta.
Tänk om alla boende i området kunde, som förr gå, ihop som egna elleverantörer?
Det går att behålla det vackra vattenfallet ändå, då man låter vattnet ta en annan väg efter bron!
Det går att värna om miljön, både här och där - om man vill!
Roy