I en insändare den 8 aprilskriver frustrerad landstingsanställd att stafettläkarsystemet är ett gigantiskt slöseri med skattemedel som äventyrar patientsäkerheten och omintetgör möjlighet till handledning av utbildningsläkare.
Detta är verkligen sant. Kontinuitet och personkännedom är bland det viktigaste för att mötet mellan läkare och patient ska bli bra, behandlingen ska bli rätt och möjlighet till uppföljning finnas. Läkaren måste också vara en medlem i arbetslaget för att verksamheten ska vara bra och hela tiden utvecklas.
Patientsäkerheten är nu hotad på många hälsocentraler. Systemet med stafettläkare som bara arbetar någon till några veckor på samma plats innebär i sig en minskad patientsäkerhet. Dessutom saknar många stafettläkare specialistkompetens i allmänmedicin. Bland alla kompetenta stafettläkare finns alltför många som faktiskt saknar betydande både medicinsk och personlig kompetens. Alla hälsocentraler som anlitar stafettläkare har varit med om detta.
För att lyckas minska beroendet av stafettläkare måste landstingen i länet göra betydligt mer än vad som planeras. Även läkarna, både på sjukhusen och på hälsocentralerna, måste bli mer engagerade.
Landstinget måste bli en bättre arbetsgivare men läkarna har också ett ansvar. Jag har själv jobbat länge som läkare och har väldigt svårt att förstå att man som stafettläkare på en hälsocentral kan vara tillfredsställd med sin arbetssituation, frånsett lönen förstås.
Insändarskribenten föreslår att läkarna gemensamt ska bemanna vakanta platser och engagera sig i sin egen arbetsmiljö som en väg till lösning. Om jag var ung läkare idag och snart klar specialist i allmänmedicin skulle jag precis ha gjort detta. Att tillsammans med kollegor bemanna en hälsocentral är en förutsättning för att kunna påverka sin arbetssituation.
Men mer behöver göras. Till det återkommer jag i en senare insändare.
Mats Gustavsson, Skellefteå