Nobelkommittén får kritik för att man ger Litteraturpriset till Bob Dylan. Ett antal kulturskribenter, bland dem Sydsvenskans kulturredaktör Per Svensson eldar under kritiken.
Dylan är inte tillräckligt poetisk lyder ett av argumenten. En dum och inskränkt syn. Bob Dylan har under mer än 50 år visat mod och bredd i sitt skapande. Politisk kamp, kärlek, religiösa frågor är exempel på det som färgat texterna.
Hur fin är inte kärleksbeskrivningen i Spanska stövlar? Den musikaliska formen har varit akustisk och elektrisk. Ständigt utbuad när han bytt väg. Ständigt framgångsrik i backspegeln.
Få om ens någon har klarat av att tolka hans verk som han gjort själv. Skivan från sent 1970-tal, At Budokan, är ett lysande exempel.
De som rynkar på näsan åt Dylans nobelpris tycker bland annat att han inte är tillräckligt litterär. Det är ju bara sångtexter säger man.
Precis. Och vad är problemet? Det sjungna kan skrivas ner om det är svårt att lyssna. Historiskt är berättande och sång långt mer traditionellt än det skrivna.
Är Bellman sämre för att han sjungs? Blir Karin Boye och Edit Södergran litterärt devalverade när de tonsätts?
De näsrynkande kulturskribenterna får förklara sig. Times they are a changin.
Tomas Marklund
Skellefteå