Varför ska vi i Skellefteå pumpa in pengar i ett överhettat Stockholm, frågar skribenten.
I svaret på min förra insändare, 27 februari,säger Isak From och Veronica Lindholm att det här är en komplex fråga. Jag är en enkel civilingenjör som inte alls satt mig in i det politiska spelet, och blir lite bedrövad att hamna i partipolitisk debatt vilket inte var min avsikt. Alla partier har ju del av ansvaret för detta. Däremot är jag bra på att räkna.
För mig är det här ganska enkelt medborgarna i Skellefteå kommun betalat in mellan fem och tio gånger mer till statskassan än vi får tillbaka. De övriga pengarna går till kommuner med stor statlig verksamhet, företrädesvis i kommuner i Stockholmsområdet. Pengarna går till bland annat höga löner. Dessa statsanställda betalar sedan kommunalskatt som därmed blir kvar i den kommunala ekonomin och gynnar nästan enbart kommunens medborgare.
Att nuvarande regeringen satsat 17 miljarder på tre år, varav 800 miljoner gått till Skellefteå gör mig ännu mer förbryllad. Enligt devisen om den svenska modellen, som riksdagsledamöterna lägger fram längst ner i sitt svar, från var och en efter förmåga, till var och en efter behov blir sifferexercisen konstig för mig. Om det nu är så att vi ska betala efter förmåga, varför betalar vi så mycket att vi ska få tillbaka en massa miljoner sen? Det blir bara rundgång av pengar, som dräneras på vägen av administration.
Vore det inte bättre att Skellefteå kommun fick behålla så mycket att det inte behöver betalas tillbaka. Eller finns det andra dolda anledningar till detta?
Det jag vänder mig mot är att vi från glesbygden pumpar in pengar i ett överhettat Stockholmsområde, där löner, hyror, bostadspriser och annat är skyhögt högre än hos oss. Det gör att vi får mindre producerat för varje peng. Hur många av de 337 myndigheterna som nämns i svaret är lokaliserade i Stockholm?
Samma resonemang kan för övrigt föras på regional nivå, inom länen och inom varje kommun. De som bor ute i byarna i glesbygdskommuner sitter med tre Svarte Petter på hand - knappt några pengar alls från stat eller landsting eller kommun.
Det spelar ingen roll om jag räknar in det bidrag som From och Lindholm anger eller inte, faktum kvarstår: Vi betalar flera miljarder per år till storstädernas välfärd. Vi har ingen tunnelbana, stor mångfald av kulturutbud, hundratals museer osv. Men det är vi som betalar.
Jag tror i motsats till riksdagsledamöterna att det inte alls är en utopi att Norrland skulle vara en autonom region. Vi skulle klara oss alldeles utmärkt!
Hans Wirstam,Boliden
En kortare version av insändaren har publicerats i Norran, pappersupplagan