Läser i Norran den 23 september en recension av dansföreställning i Arvidsjaur.
Där står att läsa att publiken får uppleva känslan av utanförskap, skräck och fasa. Känslan av vad som händer med människan. När man inte längre betraktas som människa ...
Hur många av oss äldre har inte upplevt den känslan?
Att tekniken kört över oss äldre får vi givetvis acceptera, men det är inte roligt att ständigt i media få läsa och höra om hur ofantligt dyra vi är för samhället.
Om hur vi strular till det för sjukvården, genom att belasta den, när vi borde ”gå in på nätet och få råd". Det är så enkelt att vara uppkopplad!
För bara en generation sedan fanns möjlighet till hembesök av distriktssköterska vid bekymmer och visst var telefontiderna möjliga att passa
Ålderdomshemmen försvann på 1980-talet då en enmansutredare fann den institutionen olämplig.
Herreje vad jag gnäller, visst, vi har det bra i Sverige, men nog vill man vara människa livet ut.
Berit