Arkivbild: Roine Sandlén
Ibland lyssnar jag på närradions sändningar från kommunfullmäktige i Skellefteå.
På kommunens hemsida presenteras fullmäktige som en församling som fattar stora övergripande beslut om bland annat investeringar, budget, skatt och vilka mål kommunens verksamhet ska ha.
Då jag lyssnade handlade det om cyklar och om dessa ska användas i tjänsten, om dessa ska användas då de förtroendevalda ska cykla runt mellan mötena och om det skulle finnas tak över cykelställen eller ej.
Ju längre jag lyssnade till denna osannolika diskussion desto argare blev jag. Ska inte mina skattepengar användas till att diskutera viktigare saker? Låt sunt förnuft råda! Var och en kan väl själv fatta beslut om han eller hon ska ta på sig cykelhjälm eller inte!
I skolan finns det inte tillräckligt med lärare och frukten av detta skördar vi nu. Många elever blir inte godkända! Våra gamla får inte den omsorg de gjort sig förtjänta av, och det beror inte på den fina personalen inom äldreomsorgen. De gör ett bra jobb!
Varför vågar man inte tala i klartext om de verkligt allvarliga problemen i vår kommun? Nej, istället fokuserar man på cykelhjälmar, cykeltak och ägnar sig åt verbal pajkastning. Ett enkelt sätt att slippa undan de obehagliga frågorna.
Enda ljuspunkten under mötet som jag lyssnade på var när Kenneth Fahlesson pratade om att det behövs fler särskilda boenden utanför stan. Heder åt den mannen!
Alla vet att kassakistan sinar i rasande fart. Men beslutsfattarna högst upp gömmer sig bakom triviala diskussioner.
Mår illa