Det gör mig mycket ledsen att i ett reportage i Norran den 18 april läsa åsikter om att vi i hemsjukvården saknar kunskap. Då har man inte förstått hur vi arbetar eller vilken vår roll i vården är.
Skellefteå kommun tog 2013 över hemsjukvården från landstinget, det vill säga den hemsjukvård som distriktssköterskorna på hälsocentralerna utförde, som riskbedömningar, dosett-delning, såromläggning och förebyggande arbete. Den avancerade vården är fortfarande landstingets ansvar, både i hemmet och på sjukhuset.
Att kommunens sjuksköterskor inte klarar av att sätta dropp är fel. Men vi måste väga in de risker som finns med att ge infusion i hemmet till en äldre person som bor hemma själv. Vad händer om något fel uppstår på infusion eller infart? Vad händer om vårdtagaren snabbt försämras?
Ingen finns i närheten som kan observera detta. På en avdelning på lasarettet finns kunnig personal som snabbt kan agera. Dessutom handlar det ofta om vårdtagare med en central infart och då är riskerna betydligt större. Patientsäkerheten måste gå först.
Vi ser hur landstinget vill flytta mer och mer vård över till oss. Det handlar inte om en kunskapsbrist hos kommunens sjuksköterskor utan om att vår organisation inte är anpassad för att bedriva avancerad vård i hemmet.
Vårt arbete ska jämföras med ett besök på hälsocentralen, och man åker inte till hälsocentralen för att få antibiotika intravenöst tre gånger om dygnet. Det var inte heller något som distriktssköterskorna gjorde när hemsjukvården var i landstingets regi.
Samarbetet med landstinget fungerar bra på det stora hela. Jag upplever att det sällan blir problem då kontakt tas mellan sjuksköterska i hemsjukvården och sjuksköterska på en avdelning på lasarettet.
Samarbetsviljan är god och de flesta är inställda på att lösa det så bra som möjligt för den enskilde vårdtagaren. Vi måste ha förståelse för varandras arbete.
Anneli Lind, distriktssköterska i Skellefteå kommun