Arkivbild: Scanpix
Sveriges alltför stora klövviltstammar kostar oss åtskilliga miljarder varje år i form av skador på skog och grödor samt i trafiken.
Bara betskadorna på skog från älg och rådjur står för två miljarder årligen. För vildsvin och övriga hjortdjur finns ingen beräkning, men torde årligen kosta oss ytterligare ett antal hundra miljoner.
Allvarligare är dock viltolyckorna, som förutom att de årligen kostar oss tre miljarder, också i snitt orsakar cirka åtta dödsfall och åtskilligt fler allvarligt skadade i trafiken varje år. Detta sker trots att samhället stått för viltstängsel motsvarande en vägsträcka om minst 320 mil och till ett värde av cirka en miljard i dagens penningvärde.
Det sammanlagda problemet och kostnaden för stora klövviltstammar är så omfattande att det borde överstiga den nivå som vi och samhället rimligen kan acceptera och tolerera. Ändå gör vi svenskar i allmänhet det och detta uteslutande för jaktutövarnas och det jaktliga intressets skull.
När det gäller rovdjuren och framför allt vargpolitiken finns däremot ingen acceptans från framför allt jägarkåren och regering och riksdag faller till föga för jägarlobbyn och beslutar nu om en ny rovdjurspolitik. En politik som kommer att få förödande konsekvenser för landets rovdjur och som öppnar upp för en halvering av vargstammen. Ett beslut som för övrigt tas av en riksdag som har en oproportionerligt stor andel aktiva jägare med Centerpartiets Miljö- och Landsbygdsministrarna Ek och Eskilsson i spetsen och som i sina positioner ansvarar för förvaltningen av landets djur och natur.
Mot bakgrund av kostnaden för överstora klövviltstammar, i jämförelse med kostnaden för rovdjur, är regeringens miljö- och naturvårdspolitik en skam för Sverige och är i dag uteslutande inriktad på brukarintresset och inget annat.
Källor: Jaktlagsutredningen (SOU 2013:71). Trafiksäkerhetsverkets kundtjänst
Anders Ekholm
Årsunda