Skellefteå kommun berättade nyligen stolt för Norran att förvandlingen av gamla busstationen till kulturhus är stadigt på väg. En samling på kanske 200 arkitektbyråer från i första hand understödsregionen Stockholm med omnejd tävlar om uppdraget och miljonen som är skänkt som pris av givmilda, men troligen helt ovetande Skelleftebor.
Och det är väl gott och väl om det nu är så att kulturhus, vad det egentligen är, fattas i Skellefteå. Trodde annars att Nordanå skötte det uppdraget utomordentligt.
Det riktigt märkliga är vilka som ska bestämma vilket kulturhus ägarna, det vill säga skattebetalarna i kommunen, ska ha. Jag får det till tre rätt anonyma kommunala chefstjänstemän, en umebo, en PR-kvinna och en hel drös stockholmare.
Vem representerar de som betalar? Föreningar och annat ”löst folk” har rätt att yttra sig, men vem tror att den sakkunskap som kommunala chefstjänstemän, Umebor och Stockholmare möjligen besitter skulle övertrumfas av den ordinäre kulturkonsumenten i Skellefteå?
Vad är det för fel på en gammal hederlig, demokratisk folkomröstning?
Hur ska annars den omhuldade folkviljan ha en chans här?
Lennart Marklund
Skellefteå
Svar direkt
Den miljon som kommer att utgå som prispengar till en eller flera arkitekter är i minst samma kostnadsområde som en traditionellt upphandlad projektering skulle ha hamnat i.
Vi anser dessutom att vi får mer för pengarna eftersom det förväntas komma in betydligt fler intressanta förslag än vid ett normalt tillvägagångssätt. Visionen är ett kulturhus som vågar, och det vill vi sikta mot både vad gäller innehåll och fysisk gestaltning.
Vi har tagit fram underlag till arkitekttävlingen tillsammans med de kärnverksamheter som får en fast plats i kulturhuset. Det har varit en lång och mycket noggrann process som även inbegripit medborgardialoger om innehåll, lokalisering och biblioteksverksamhet.
Tävlingsunderlaget är vad de tävlande arkitekterna kommer att utgå ifrån när de utformar sina förslag, och även vad juryn utgår ifrån i sin bedömning av förslagen.
Juryarbetet handlar om att professionellt bedöma tävlingsförslagens utformning och funktion etc. Därför är det specialister inom olika områden som bedömer. Det är tveksamt om en generell invånare skulle ha den tid och kunskap som krävs för att bedöma kanske uppemot 200 (eller fler) tävlingsförslag.
När vi tillsatte juryn reflekterade vi inte över varifrån jurymedlemmarna kommer. Det viktigaste för oss var att de kan bedöma förslagen utifrån sina sakkunskaper. Exempelvis kring hur vi skapar ett väl fungerande hus för gästande konstutställningar, konserter och föreställningar, samt hur byggnaden kan hjälpa våra kulturverksamheter att samverka för ett utbud som tilltalar både stora massor och specialintressen. Utifrån detta tycker vi att jurysammansättningen är bra.
Vi anser inte att de föreningar, politiker och representanter för kulturverksamheterna och hotellet som ska finnas i referensgrupperna är löst folk. De har en viktig roll i att vägleda juryn mot rätt val av utformning av kulturhuset.
Therese Bäckström Zidohli
Projektledare för Kulturhus Skellefteå