Skogen nära våra skolor är en kostadsfri resurs, menar skribenten
Tiden går med rasande fart; ju äldre man blir desto snabbare. För 20 år sedan käbblade vi i dåvarande barn- och grundskolenämnden om några skolor på landsbygden måste stängas.
Det slutade med att ett par av dem levde kvar som kooperativ.
Nu är det livskraftiga enheter i stadskärnan som ska stryka på foten. Jag går dagligen förbi skolan i Sjungande dalen under promenaderna med hunden.
Den har fått nytt tak, och har skogsmark i närheten där barnen kan leka på rasterna, eller åka skidor, samla växter och mycket annat under lektionerna beroende på årstid.
Även på Mobacken finns också denna i princip kostnadsfria resurs.
Men jag har än aldrig sett att naturen värderas i pengar, varken i skolans eller fastighetsförvaltningens budgetar.
Vid Klockarhöjden inrättades ett provisorium för ett antal år sedan då skolan nere i backen blivit för trång. Den ansågs som en nödlösning, men fungerar vad jag vet hur bra som helst.
Gå förbi skogsdungen i närheten om du har tid. Det är ett nöje att se barnen leka där utan att allt är tillrättalagt på förhand.
Visst, allt är relativt i denna oroliga tid. Vi har det så idylliskt jämfört med i krigshärjade länder. Men även detta kan faktiskt vara ett argument inför kommande beslut.
Kanske behövs alla i dag tillgängliga skolor för att rymma även alla dessa anländande flyktingbarn?
Stefan Holmberg, Skellefteå