Arkivbild: TT
Jag gillade verkligen Maja Erikssons insändare, 19 februari, om hur elever stirrar på sina mobiler istället för att prata med personerna runt omkring dem.
Det påminner mig om en scen från tv-serien ”Våra värsta år” från början av 1990-talet. Då var mobiltelefoner ett nytt fenomen, och kunde bara användas som just telefoner.
När då huvudpersonen Al Bundy delat ut mobiler till sina kompisar började de ringa varandra för att prata, även när de var i samma rum. Då började han började ifrågasätta det kloka i att distribuera mobilerna.
Själv tillhör jag minoriteten som inte har en smart telefon. Visst, jag använder internet, men föredrar den stora skärmen på min hemdator framför en liten skärm i telefonen.
Och vad gäller internet så har man beroendeproblem om man känner att man måste vara uppkopplad hela tiden, särskilt i sammanhang när man kan tala direkt med andra.
Observant