Under fyra år har Turkiet tillåtit IS att exportera olja och importera vapen och andra förnödenheter. Via Turkiet har över 30 000 IS-anhängare tagit sig in i Syrien. Islamiska Staten har haft träningsläger på turkisk mark och fått sjukvård på turkiska specialsjukhus.
I sydöstra Turkiet bedrivs ett öppet krig mot den kurdiska befolkningen. Demonstranter beskjuts, stridsvagnar går in i städerna. Journalister arresteras och åtalas för landsförräderi. Massmedia ställs under statligt förmynderi. Tusentals studenter och andra som protesterar hotas med långvariga fängelsestraff.
De syriska kurdernas (YPG) framgångar i kampen mot Islamiska Staten har retat president Erdogan till ursinne. Nu har han öppet ställt sig på IS sida, skjuter med artilleri mot YPG-styrkorna och låter IS, al-Qaida och andra jihadgrupper föra in förstärkningar.
Turkiet är med i Nato men dess generalsekreterare Jens Stoltenberg har inte hörts protestera. Är det bara när norska ungdomar dödas av terrorister som han blir upprörd? Är kurdiska liv mindre värda?
Europa, inklusive Sverige, ser vad som händer men håller låg profil. Man hoppas att Turkiet ska rädda Europa från flyktingkrisen då EU visat sig vara oförmöget. Erdogan hotar att bussa flyktingarna till Europa om inte EU dansar efter hans pipa.
Europa viker ner sig liksom man gjorde inför Hitlers krav i Munchen-överenskommelsen 1938. Den här gången är det kurderna som får betala priset.
Robert KnutssonUrsviken