Ett ”Folkinitiativ för Umeås kontroll av Skellefteås kommunala medel” har startats. Eller ska vi kalla det ”Folkinitiativet för Umeelitens totala dominans i norra Sverige”?
Skellefteå var den enda kommun i landet som lyckades bärga en regionteater utan att samtidigt vara residensstad när dessa etablerades. Inte så mycket kanske, men alltid något.
Fortfarande gnisslades det tänder i Umeå och fick de chansen skulle de även ta Västerbottensteatern. Och nu får de draghjälp av ett folkinitiativ.
Jag tror verkligen inte att personerna som protesterar mot teaterbygget är köpta av Umeå men de agerar onekligen som om de är det.
Jag blev LO-medlem 1976 och är det fortfarande. Under decenniernas lopp har jag hunnit fundera en del på överhetens syn på oss arbetare. Under ytan finns en nedlåtande attityd. En arbetare, man eller kvinna, ska helst vara endimensionell.
Att gilla både fotboll och teater är egentligen omöjligt. Att besöka både bibliotek och krog är helt fel. Jag tror kanske inte att initiativet för att hindra Västerbottensteatern att få en ny lokal, efter snart 50 års provisorium, består av överklassare. Men andan är i alla fall densamma.
När staten dragit ner verksamheten överallt utom i universitets- och residensstäder är budskapet till gamla industriorter, där tusentals jobb försvunnit, att ge upp alla ambitioner. Vi ska inte ha ”storhetsvansinne” som en klagande insändarskribent uttryckte saken.
Var finns Skellefteå FF, AIK, North Power, Sunnanå med flera? Tycker ni inte att teatern ska få riktiga lokaler? Eller längtar ni tillbaka till Norrvallas uterink?
Jag tyckte som barn att det var rätt kallt att stå där på träläktaren. Är fotbollshall och uppvärmt konstgräs något ni helst vill slippa? Är inte det rimliga villkor i den moderna tiden?
Och tycker ni att akademikerstaden Umeå ska kunna baxa över ännu en verksamhet till sig? Kan ni inte uttala er?
Dan Johansson, Skellefteå