Naturvårdsverket slår i utredningen ”Naturvårdsverkets förslag till förbud mot utvinning av uran” fast att uran ofta förekommer och är associerad med andra metaller som bland annat används för tillverkning av batterier, magneter och komponenter och som är viktiga vid utvecklingen av grön teknik och ett hållbart energisystem.
Är det därför, med beaktande av Naturvårdsverkets lagförslag, som regeringens kraftigt vill begränsa möjligheterna för både prospektering och utvinning av batteri- och sällsynta jordartsmetaller (REE) i Sverige, då dessa mineraler i princip alltid är associerade/bundna till betydligt förhöjda halter av uran och torium?
De av Naturvårdsverket föreslagna vaga och icke konsekvensanalyserade förslag till lagförändringar går stick i stäv med Sveriges och regeringens klimatambitioner samt arbeten med omställningen till hållbara energisystem.
Dessutom framgår det inte av lagförslaget vilka övergångsregler ska gälla för prospekt med gällande undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner om ett förbud åläggs för en enda råvara ingående till exempel i polymetalliska (multi-mineral) mineraliseringsprospekt.
Statens geologiska undersökningar (SGU), Bergsstaten har invändningar mot förslaget. Både Chalmers tekniska högskola och Luleå tekniska universitet befarar att förslaget kan försvåra en framtida brytning av sällsynta jordartsmetaller. Branschföreningen Svemin avstyrker förslaget i sin helhet. Föreningen befarar att förslaget får betydande negativa konsekvenser för svensk gruvnäring.
Notera att den grundläggande miljö- och hälsoproblematiken i de flesta avseenden är de samma för rena urangruvor som för sulfidmalmsgruvor. Brytning och deponering av uranhaltigt malm och anrikningsrester kan även medföra mindre farliga miljö- och hälsorisker än till exempel arsenikrik sulfidmalm, som framförallt bryts inom Skelleftefältet.
Gruvspöket