Foto: FREDRIK SANDBERG / TT.
I april lade SJ ner den reguljära nattågstrafiken på Jämtland trots ihärdiga protester från kommunerna och besöksnäringen. Här noteras att Svenska turistföreningen genomför en kampanj som samlat över 45 000 underskrifter mot nedläggningen. Kampanjen omfattar både Jämtland och Norra Norrland.
Enligt uttalande av infrastrukturminister Anna Johansson (S) lämnar regeringen frågan om tågutbudet till operatörerna. Det kan inte tolkas som annat än att regeringen retirerat i frågan så länge regionerna inte ökar den politiska pressen på regeringen.
Nu riskerar nattågstrafiken på Norra Norrland om inte nedläggning så sannolikt inskränkningar när Trafikverket (TrV) utvärderar ny upphandling inför nästa femårsperiod från december 2018. Förutsättningarna för Trafikverkets slutsatser kvarstår oavsett om ny upphandling kan genomföras eller SJ Norrlandståg alternativt kommer köra trafiken ytterligare två år enligt optionsavtalet.
Vi kan idag konstatera att trafiken i både natt- och regiontågen körs på sparlåga. Fordonen består mestadels av 1980-tals vagnar. Slitaget är märkbart och varken komfort och service uppfyller den fjärrtågstandard dagens resenärer har rätt att förvänta. Att produkten har försämrats efter avregleringen av tågtrafiken är ett faktum.
När den relativa balansen mellan företags- och samhällsekonomiska intressen slår sprickor tenderar de strategiska samhällsvärdena att minska!
Över tid har försämringarna gjort att nattågen som markbundet alternativ inte lyckats ”balansera upp” flyget! Det leder i förlängningen till minskad trafikmatning för (inter)regiontågen på Malmbanan och den gränsöverskridande trafiken på Narvik.
Förbindelser som är viktiga för regionbefolkningen, näringslivet och besöksnäringen på båda sidor riksgränsen.
Förbättringspotentialen för tåget ligger i produktutveckling. En höjning av attraktionsvärdet kräver moderna och tidsenliga sovvagns- och (inter)regiontåg på de långa och mellanlånga distanserna. Komfort, utökad ombordservice och förbättrad kringservice är nycklar för att stärka tågets möjligheter som ett vinnande koncept!
Fortsatt tågdrift på sparlåga där sjunkande kvalitet och rationaliseringar stegvis minskar produktens egenvärde är ur alla aspekter en kollektiv förlust för samhället. Det är dessutom inget rationellt alternativ om man verkligen beaktar de åtgärder som krävs för att säkra de samhällsekonomiska värdena av järnvägens infrastruktur och dess utnyttjandegrad.
Ett inte osannolikt utfall är att ett av nattågen på Norra Norrland läggs ner vid nästa upphandling. Ett förnuftigt val vore att behålla nattåget till/från Göteborg via Stockholm men på mer anpassade tider än idag. Det ger bäst ekonomisering och en genomgående sömlös förbindelse Luleå-Göteborg. När rälsbytet är utfört på hela sträckan Vännäs-Boden reduceras dessutom körtiden när hastighetsskillnaderna jämnas ut mellan Botniabanan och de övriga banavsnitten.
Som kompensation måste berörda kommuner och landsting kräva en genomgående dagförbindelse med snabbtåg Stockholm-Luleå v.v. som trafikeras med tågsätt typ X2 eller X55. Dessa måste samordnas med (inter)regiontågen på Malmbanan/Ofotbanen med transitering i Boden.
Här bör Norrtåg som huvudman och Tågkompaniet (ägs till 85% av norska NSB) som tar över deras regionaltrafik Luleå-Umeå och Luleå-Kiruna från augusti 2016 kunna ta fram goda lösningar även för utvidgad trafik på Narvik.
Moderna och tidsenliga tåglösningar på Norra Norrland beror till stor grad på statens vilja att genomlysa och förbättra upphandlingssystemet. Operativt måste kvaliteten på de fordon som läggs i den statliga fordonspoolen uppgraderas med nya inköp eller leasing.
Dessutom framtagande av nya koncept med tydligare produktkrav på operatörerna. Ett beslut om byggande av Norrbotniabanan kommer sannolikt tas 2018. Det borde främja en strategi för att bygga synergier för både gods- och resandetågen på Norra Norrland och i förlängningen den gränsöverskridande trafiken över Bjørnfjell och Haparanda/Torneå.
Dess mer man konstaterar de nationella och regionala konsekvenserna av EU:s avregleringspolitik inom järnvägen växer tanken att en trimning med naturliga statliga monopol ändå hade gett oss en bättre tågtrafik ur alla aspekter! För staten är utmaningen att lägga förutsättningarna för bästa möjliga tågtrafik där nationella och regionala krav måste få väga tyngre även om de står i konflikt med EU:s järnvägsdirektiv!
Gunnar A Kajander
Boden