Foto: TT
Redan när den första alliansregeringen bildades 2006 visade Fredrik Reinfeldt synnerligen dålig människokännedom genom att tillsätta ett antal ministrar med skumt förflutet. Efter mycken uppståndelse så fick de kicken, liksom flera andra ministrar, och sjabblet verkar fortsätta.
Man minns bland annat Cecilia Stegö, Maria Borelius, Ulrica Schenström och Sven Otto Littorin. Dessutom har Maud Olofsson, Mikael Odenberg, Andreas Carlgren, Cristina Husmark-Pehrsson och Sten Tolgfors lämnat regeringen.
Och just nu hänger dessutom en del andra löst, som Tobias Billström. Till detta kan läggas att chefen för Arbetsförmedlingen Angeles Bermudez-Svankvist, sparkades vilket är synnerligen märkligt då man minns Reinfeldts otroligt storslagna presentation av henne.
Annars har Reinfeldt en ovanlig talang som han oftast använder. Så snart något stort eller viktigt problem uppstår är han ofta oanträffbar och skickar i stället fram någon annan minister, som får ta stötarna och ansvaret.
Hans ointresse för svensk bilindustri, Volvo och Saab, var inte snyggt. Likaså Vattenfalls alla skandaler. Friskolorna samt privatvårdens vinster till skatteparadis var några av de affärer han lyckades undvika. Ja, i sådana här fall håller han sig gärna i bakgrunden.
Däremot är han förtjust i att stå i strålkastarljuset och skaka hand med storheter av olika slag.
Hans honnörsord, ansvar, är nog inte riktigt gångbart längre.
Kjell Lundgren, Skellefteå