Jag älskar min son, lika mycket som jag hatar det avskyvärda brott som han nu är dömd för. Jag känner också starkt för alla som drabbats av ”Darknet-härvan.”
När det gäller knark är det köparna som är offer och säljarna som är bovarna. Nu blir det svårt för min sons belackare. Min son är kanske både bov och offer på en och samma gång.
Vid en annan avskyvärd verksamhet, prostitutionen, där är det köparna som är bovarna och säljarna som är offren. En inte helt galen tanke, det är trots allt köparna som skapar efterfrågan, och då med automatik också skapar tillgång.
Rättsprocessen har varit en tragisk fars, där min son varit ”hatabarn” och hans medåtalade ”skötebarn” hos åklagarna.
Med tre ”försvarare” fick den medåtalade i tingsrättens dom bara drygt halva strafftiden jämfört med min son. Åklagarna underlät också att åtala den medåtalade för grov narkotikasmuggling och dessutom att överklaga hans alldeles för låga tingsrättsdom.
Skellefteå tingsrätt dömde min son till lika långt fängelsestraff som Janne Olsson fick efter Norrmalmstorgsdramat.
Min son fick 25 procent längre fängelsestraff och mer än tio gånger högre skadestånd än i hovrättens dom.
Hovrätten konstaterade också med all önskvärd tydlighet att min son inte var huvudman. När får vi se det med feta rubriker i Norran? Det borde om något vara av allmänintresse.
Till skillnad mot åklagarna, tingsrätten och Norran tycker jag att min son är värd en andra chans. Jag kommer att göra allt som står i min makt att hjälpa min son att åter bli den hederliga och strävsamma grabb han före detta alltid varit.
Slutligen ett stort tack till alla ortsbor, alla släktingar, vänner och hela min underbara familj, det är tack vare ert stöd, värme och medkänsla som jag orkar gå vidare.
Fadern