När vi diskuterar hur valdeltagande i folkomröstningar ska värderas ska vi minnas att vi brukar anse att länder med ett valdeltagande under 70 procent har ett demokratiskt problem.
Samma synsätt bör rimligen också gälla folkomröstningar. Blir valdeltagandet mindre än 50 procent har halva befolkningen sagt att de lämnar över till de folkvalda att besluta.
Hur valalternativen utformas är av stor vikt och det ansvaret har de som driver fram omröstningen.
I folkomröstningen om sjukvården i länet kan jag konstatera att cirka 70 procent av de röstberättigade, från höger till vänster, genom att avstå lämnade över beslutet till de folkvalda.
Det svaga engagemanget berodde säkert på att alternativen var illa utformade. Kust sattes mot inland och de flesta vet nog att det inte är där problemet ligger.
Om frågan gällt hur resurserna ska fördelas i länet, exempelvis mer till vårdcentraler och lasaretten mot en fortsatt centralisering av resurser till Norrlands universitetssjukhus, så hade säkert fler röstat.
Folkomröstningen om centrumbron i Skellefteå blir lika meningslös med de alternativ som bromotståndarna gett, det vill säga den planerade bron mot ingen bro alls.
Valutgången kan då bli utan värde eftersom många vill ha en bro, men kanske på annan plats. Folkomröstningar, som kostar mycket pengar, blir till mer skada än nytta om de görs så ogenomtänkta som vi nu ser.
Möjligheten att driva fram omröstningar medför också ett ansvar så väl för sakfrågans konsekvenser som för demokratins regelverk och får inte utnyttjas för politisk populism.
Det är med förvåning jag ser att de folkvalda politikerna i oppositionen är så upprymda över folkomröstningen. De om några borde ha respekt för den representativa demokratin och det förtroende vi ger dem vart fjärde år. Bron var ju en av frågorna i senaste valet.
Å Brännström