Vi bor i en typisk norrlandskommun med långa avstånd. Det betyder bland annat att ambulanspersonal ofta får långa körsträckor, vilket givetvis resulterar i långa väntetider. Får någon ett hjärtstopp, vilket drabbar 10 000 personer utanför sjukhus per år, i exempelvis Fällfors eller Bygdsiljum, är hjälpen i de flesta fall åtminstone 45 minuter bort.
För varje minut som går efter ett hjärtstopp minskar chansen att överleva med 10 procent. Då förstår du allvaret i situationen.
Vad kan man då göra? Placera en ambulans i varje by? Ohållbart ekonomiskt. Varför inte använda livräddarna som redan finns på plats, nämligen räddningstjänsten?
Att det inte redan sker handlar om politisk tröghet och ovilja. Landsting och kommun träter om vem som ska stå för fiolerna. Vad rör det sig då om för hiskeliga summor? De högsta beräkningarna landar på tre miljoner kronor per år.
Visst är det en stor summa pengar. Men använder man sig av sjukvårdens eget sätt att räkna på vad ett räddat liv är värt blir investeringen lönsam. Varje räddat levnadsår värderas till 600 000 kronor.
Det innebär alltså att om man årligen räddar en enda person som får leva ytterligare fem år är projektet ekonomiskt självbärande.
Jag är av åsikten att offentliga sektorn ska prioritera sina grunduppgifter som vård, skola, rättssystem äldreomsorg och blåljusskydd. Först när tillräckliga resurser är lagt på detta anser jag att olika projekt för att sätta kommunen på kartan är på sin plats.
Jag tänker inte räkna ut hur många år man hade kunnat erbjuda kommuninvånarna denna service om man lät bli att bygga kulturhuset.
Däremot väntas kulturhuset öka kommunens löpande utgifter med 30 miljoner kronor årligen.
Vilken mellanstadieelev som helst kan räkna ut att med tio procent av kulturhusets driftkostnader skulle man kunna erbjuda, bokstavligt talat, livsviktig assistans till medborgarna.
André Waplan, Boliden