Arkivbild: Fredrik Sandberg/TT
Vi måste ändra vårt sätt att möta barn och unga Det största i livet för de flesta av oss är när vi blir föräldrar. Våra barn är vår största tillgång och de som står för framtiden. Allt oftare får vi dock både läsa och höra om hur det blir så fel. ”Barn och ungdomar mår allt sämre” eller ”Barn och ungdomar lyckas inte i skolan”. Som skolsköterska är jag en av dem som finns som resurs för barn och ungdomar i skolans värld. Jag tycker att vi vuxna ska se oss som resurser. Skolan är till för barnen och ungdomarna, inte tvärtom. Det finns inga barn och ungdomar som medvetet går in för att misslyckas. Vi har alla ett grundläggande behov av att bli sedda, bekräftade och att lyckas med det vi företar oss. Med andra ord, bör vi vuxna möta barn och ungdomar med de förväntningarna. Vi måste förutsätta att alla vill må bra och lyckas. Vi vet också att de största skyddsfaktorerna för ett bra liv som vuxen är att ha lyckats i skolan, att ha intressen man glöder för och att finnas i ett sammanhang. I Norran 9 maj kan man läsa ”när elever har stor problematik, till exempel självskadebeteende måste man fokusera på det”. Det är väl precis tvärtom. Fokus ska ligga på det friska och hälsobefrämjande, det vill säga man ska ha ett salutogent förhållningssätt. Om vi pratar och förhåller oss till barn och ungdomar utifrån våra tankar om diagnoser och negativa beteenden, så blir det vår sanning. Problemen ligger i miljö och organisation. Låt oss lägga vårt fokus på att ändra vårt sätt att möta barn och ungdomar istället för att förvänta oss att alla barn och ungdomar ska passa in i förutbestämda mönster som vi vuxna känner oss mest bekväma i. Låt oss våga gå utanför ramarna. Skolans mål uppnås betydligt lättare med engagemang och motivation. Lena Lundman Westberg, Skellefteå