Det senaste missgreppet i skolan, som sänker den ytterligare, är fördelningen av Lärarlyftets lönesatsning.
Helt uppenbart måste det bero på beslutsfattarnas bristande kunskap om skolans inre liv och frånvaron av förståelse för de konsekvenser som besluten får för verksamheten.
Lärarlönelyftet är ett utmärkt exempel på hur höga beslutsfattare går ut med direkt styrande direktiv utan att tänka på konsekvenserna.
Det blir mycket svårt för chefer på lägre nivåer och pedagoger på golvet att hjälpa eleverna i grundskolebåten. Om besluten dessutom innebär att pedagogerna går på knäna blir eleverna de stora förlorarna. Lyssna på professionen i verksamheten innan ni börjar borra i botten igen!
Från 1970-talet och framåt har skolan framgångsrikt vänt ett enmansyrke till ett lagarbete.
Nu riskerar man att ”sänka” den utvecklingen genom att splittra personalen med subjektiva lönekriterier som känns orättvisa.
Samtidigt som alla pedagoger får hjälpa till och ro båten belönas bara några få. Risken är då att delar av personalen kan känna att det lönar sig att smöra uppåt.
Så kan de ja-sägare skapas som verkligen inte gynnar organisationens utveckling. En annan konsekvens kan bli att fler lärare helt enkel ger upp och/eller slutar.
Å andra sidan bedömer/betygssätter vi våra elever och nu kan vi själva uppleva vilka känslor betygen väcker – med ett betygssteg på 3 000 kronor i månaden. För eleverna handlar det inte om pengar utan om sänkt självtillit, kanske ett frö till psykisk ohälsa.
När det gäller värderingar/betyg i låga åldrar är det återigen ett exempel på beslut från hög nivå som i många fall bromsar mer än de sporrar. Om man dessutom bara värderar kunskap och begåvning som fiskas i båten blir utslagningen selektiv. Lyssna på pedagogerna.
BJA