Arkivbild: Scanpix
I våras lyssnade jag på ett radioprogram där man följde en flicka med diagnosen adhd som hade börjat tvåan.
Det som upprörde mig i programmet var att man tydligen medicinerade flickan för att hon skulle kunna sitta still och lyssna på fröken.
Jag har länge tyckt att det är hemskt att barn, som kanske är för kreativa för att kunna sitta stilla, får en diagnos och redan som små får känna att det är något fel på dem.
Ska de nu också behöva medicineras för att fungera i en skola som inte alls är anpassad för dessa kreativa, praktiskt lagda, barn.
Jag hoppas verkligen att medicinering inte är det sätt som skolan valt att använda för att dämpa de kreativa barnen.
När jag nu på gamla dar ser vilka som startade diverse småföretag slår det mig att större delen av dessa småföretagare var de elever som man nu stämplar med en diagnos, och tydligen nu också börjat medicinera.
Hur ser framtiden ut för barn som medicineras? Kommer de som vuxna att starta några företag? Undrar också vem jag hade varit om jag medicinerats?
Om det nu är, som jag tycker mig kunna se, att det är de kreativa, livliga eleverna som i vuxen ålder kommer att starta och driva företag måste då inte skolan förändras.
Istället för att tänka på vad det är för fel på eleven, vilken bokstavskombination han/hon kan ha, och vilken medicin som ska sättas in måste skolan börja tänka på vad det är för fel på skolan som inte passar för dessa för framtiden så viktiga och värdefulla elever.
Om skolan fortsätter att lösa problemet med medicinering är jag rädd att vi i framtiden kommer att ha betydligt färre småföretagare.
Ej medicinerad småföretagare