Vad är svaren på följande frågor:
Är uttrycket ”jag är en ensamvarg” enbart en fin omskrivning för att man själv egentligen är en asocial person?
En person intalar sig att ”ensam är stark” och att man klarar sig utan andra människoroch lever i tron att det inte går att lita på andra än sig själv, eller?
Hur går man tillväga för att komma sig ur denna negativa spiral av undvikande beteende gentemot sina arbetskamrater, vänner, familj och samhället i fråga om att vara mer öppen som individ istället för att hålla tillbaka allting som en stängd mussla?
Vad är första steget emot en förändring i sitt liv som människa?
Undrande
Många ensamma fruktar semesternEn ros på kistanSämre hörsel påverkar personligheten