Dessa de självutnämnda perfekta mångmiljonärerna som kallas skådisar och stjärnor öser på med sina historier.
Vad jobbigt och hemskt liv dessa stjärnor måste ha haft när de med några få timmars jobb tjänat ihop sina fantasilöner.
Det är nog läge för terapeuter passa på att sko sig på situationen.
Lidandet känner inga gränser. Vad tjänar det till att vanligt folk säger något om en kändis öppnar munnen och tar allt fokus, och tystar alla andra.
Jag tycker att skådisar bara träder fram i media för att de vill bli åtrådda, för att folk ska ta emot den, även om ingen vill ha dem.
Tänk om vi kunde koppla bort allt det där med att vara omtyckt eller inte och istället kunde få en diskussion med mera substans.
Berätta om något annat än bara det som är rent strunt.
Vem är verkligt lidande?