Efter att ha följt turerna kring årets valrörelse och det besvärliga utfallet, som verkar bli kroniskt, är det kanske dags att vi i Sverige börjar tänka på om partierna eller väljarna skall ha det avgörande inflytandet på riksdagens sammansättning.
I ett flera kommuner och landsting har krysskampanjer sjösatts efter att missnöje med partiernas kandidatordning.
Storbritannien och deras system med enmans-valkretsar tycker jag är något att reflektera över.
En sådan modell stärker demokratin då väljarna inte behöver få sina kandidater ”filtrerade” genom partidistrikten. Och den med störst förtroende hos väljarna skulle också få representera dessa i parlamentet/riksdagen.
Det känns som en metod som inte kan ifrågasättas ur demokratisk synvinkel. Och de uppslitande nominerings och urvalsprocesserna kunde undvikas för att ge utrymme, i tid och ekonomi till valörelsens uppgift: ”att vinna väljare”!
Tommy E Eriksson Luleå