För en tid sedan rapporterades det om i media att 3 301 politiker lämnat sina uppdrag sedan det senaste valet, bland annat 973 S-politiker.
Många av de som lämnat har mötts av hat och hot. Har man barn och familj så är det förståeligt att man bestämmer sig för att sluta.
Jag tycker att enskilda politiker har en stor uppgift i att inte alltid vara så konfrontatoriska i sina utspel. Även om vi nu närmar oss 2018 års val så måste sans och förnuft få råda i debatten. Dessutom kan blockpolitiken ifrågasättas. Är den till skada för landet?
Säpo har varnat för att politiker kan komma att bli hårt ansatta i valrörelsen, och visst måste politikerna ta till sig det.
Partier som ligger nära eller under fyraprocentsspärren måste tänka till, även om de vill både synas och höras.
Dessa partier är de som är flitigast på att KU-anmäla, men kom ihåg att dessa parter ingick i förra Alliansregeringen där Maud Olofsson struntade i att komma till KU. Så dåligt var det i åtta år. Detta är något att hålla i minnet när övermodet stiger upp i talarstolen.
Jan Björklund, Liberalernas ledare, han som kan och vet allt om hur Sverige ska styras, hade själv åtta år på sig men det blev mest prat. Hur kan en så duglig politiker och hans parti bara ligga strax över riksdagsspärren?
Ett stort parti vill stänga gränserna, och att vi ska klara oss själva. Invandringen är idag kraftigt reglerad men ändå beskylls invandrarna för oroligheter och att de tar våra jobb.
Ska sanningen fram handlar det om jobb som andra svenskar inte vill ha. Företagen däremot verkar gilla invandring. De är inte bortskämda.
GS