Bildmontage. Arkivbilder: TT
Jag har arbetat som undersköterska i 26 år och har varit med om hur pendeln inom vården har slagit åt olika håll, men nu har den slagit runt.
I dag tror vi att kvalité är det som låter sig mätas. Under tiden vi rapporterar in till datasystemen gråter tant Agda, förvirrade Olle hittar inte till sitt rum och Lisa håller på att trilla ur rullstolen.
Samtidigt säger rapporterna att vi tillhandahåller god kvalité i äldreomsorgen.
Jag älskar mitt arbete, men har tappat min yrkesstolthet. Min kunskap och erfarenhet räknas bara om rapporterna är korrekt ifyllda.
Vi ska följa olika lagar, mål och kvalitetsindikatorer med förutsättningarna, låt oss göra detta på samma tid som tidigare.
Jag tycker att det är viktigt med styrning och uppföljning men dagens detaljstyrning garanterar inte alltid god kvalité.
Vi hinner inte på ett etiskt sätt ge våra äldre det mest primära som mat, vila och social tid men ändå ska vi ha ett stort utbud av aktiviteter. Då har vi missat att de som i dag bor på våra äldreboenden är svårt sjuka människor
Visst ska äldre ha rätt till olika aktiviteter, men vi måste först få möjlighet att tillfredsställa de primära behoven.
Hur mäter vi kvalité? Betyder kvalité samma sak för alla eller kan vi tillåta att även äldre får vara olika individer?
Ser kvalitet olika ut för mig som ung och frisk eller som gammal och dement?
Vi omvårdnadspersonal kan se, känna och läsa av om den enskilde är till freds eller inte, men det blir betydligt svårare och minst sagt omöjligt om jag ska vara på olika arbetsplatser varje dag.
Vi har många visstidsanställda inom vården som aldrig hinner vara med i ett längre sammanhang för att kunna se, känna och läsa av. Då tappar vi det jag tror är kvalité.
Låt oss tillsammans kliva ur denna detaljstyrning och skapa världens bästa äldreomsorg och låta proffsen vara proffs!
Susanne Dufvenberg
Bureå