I Norran den 3 september har Edit Gustafsson en intressant insändare om nybygget Rismyrliden där hon beskriver det värdefulla materiella kulturarvet som gården är och det likaledes värdefulla immateriella kulturarvet som sommarverksamheten arbetar med.
Stiftelsen Rismyrlidens uppgift är att underhålla byggnaderna och den ideella föreningen Rismyrlidens vänners ändamål är ”att värna och vårda Rismyrlidens miljö och dess kulturarv och föra detta vidare till kommande generationer”.
Detta har fungerat bra i många år men nu tunnas gruppen av ideella arbetare ut. För 25 år sedan var de flesta som arbetade i sommarverksamheten uppvuxna i, eller hade minnen av, bondgårdsmiljö. Så är det inte längre, men den bristen kan kompenseras med utbildning och ett gott ledarskap.
Det krävs en fungerande organisation av verksamheten och styrelsen måste kunna styra.
Det är inte bara det praktiska kunnandet i gårdens sysslor som minskat sedan föreningen bildades. Även föreningskunskapen har minskat. Rismyrlidens vänner behöver en ny valberedning och en ny styrelse och det får vi medlemmar se till att ordna.
Föreningen ska styras och ledas av yngre människor och med 80-plussare som läromästare och kunskapsbärare.
Nybygget Rismyrliden är en värdefull och ljuvlig miljö, men känslig. Den kräver kunskap som inte alla har, till exempel hur man handskas med öppen eld och hygienen vid gårdsbrunnen. Så det är inte bara en lekplats även om det är gott om plats för barnen att leka i Rismyrliden.
Liksom Edit G önskar jag att vi som vill arbeta för en levande miljö i Rismyrliden ska få träffas och samtala om hur det ska ske.
Gertrud Hellgren, Skråmträsk