Under 1900-talets tillväxtår var det industriorterna som blomstrade, hade bästa tillväxten, servicen, idrotten, musiken med mera. Det var logiskt då de var motorn i välfärden.
Nu är det dessa kommuner som får kämpa i motvind, särskilt här i Norrland, medan de skattefinansierade residens- och universitetsorterna är stora vinnare.
Värst drabbas inlandskommunerna med åldrande befolkning och krympande ekonomi.
Det rimliga vore att de gynnade kommunerna åtminstone betalade högre landstingsskatt än andra då de utöver den förmånliga servicen får löneskatt från alla anställda i storsjukhus och kansli.
I vårt län går en betydande del av vår landstingsskatt direkt in i Umeås kommunkassa.
Industriorten Skellefteå har också drabbats hårt, men har klarat utmaningarna bättre än de flesta i denna situation. Detta tack vare ett brett näringsliv samt framsynta satsningar som kraftbolaget, fjärrvärme, biogas, sportanläggningar och campingar med mera.
Att vi av egen kraft fixat allt detta borde kunna stärka vår självkänsla.
Nu görs här stora investeringar i vattenförsörjning, industrilokaler, skollokaler och bostäder och visst ska Sveriges bästa handelscentrum ha riktig lokal för teater, konserter och konferenser. Vi kan också på Norrans näringslivssida läsa att det är goda marknadsframgångar i vårt näringsliv även idag, med produkter och innovationer i framkant.
Dock visar all erfarenhet att det är verksamheter som vi inte har kontroll över lokalt som hotas och försvinner. Alltså ska vi ta kontroll över så mycket som möjligt lokalt.
Av särskild betydelse är lasarettet. Det bör kommunen ta över snarast. Sjukhus kommunaliseras på andra håll så varför inte i Skellefteå?
Åbm