En del söker desperat efter livstecken från sitt forna tonårsjag, trots att detta gamla jag till 99 procent är en annan person än den hen är idag.
Den outvecklade unga hjärnan upplever allting så starkt.
Om upplevelsen sedan också är kombinerad med en tro, gruppkänsla och känslan av att vara ständigt positivt applåderad av sin publik, ja då är man verkligen någon
Allt negativt som händer runtomkring ser då hen inte alls.
Blir hen sedan sviken av sin bästa kompis eller sin käresta så är känslan ändå så stark att hen kan bortse även från extremt kränkande handlingar.
Du gifter dig men är ändå ”otrogen” i dina tankar och följer emotioner i din unga hjärna
Nej, jag tror du måste gå vidare i hjärnan istället för att stanna kvar för evigt.
Tänk gärna tillbaka ibland, men stanna inte kvar där.
Livet går vidare, vi blir analytiker istället för grottmänniskor.
Vi är inte längre de vi en gång var.
Dessutom är det säkert bättre att ha haft det sämre, för att kunna bli en bättre människa - senare i livet
Vanlig tänkare