Bild: Privat
I dagarna genomför Trafikverket en infrastruktursatsning på vägsträckan Boliden–Varuträsk. Med hjälp av asfalt över hål, gropar och sprickor, försöker man dölja att underlaget är av mycket dålig beskaffenhet. Men arbetet sker i linje med det så kallade Bolidensyndromet, vars mål är att minimera kostnader för samhället.
Västerbotten hade ett unikt tillfälle att erbjuda tre turistiska attraktioner: Blå Vägen samt Silver- och Guldvägen. De flesta känner igen Blå vägen och Silvervägen, men vart tog guldet vägen?
Förmodligen stoppade Skellefteå kommun en dylik namngivning eftersom det skulle inkräkta på stadens framtoning som ”guldrike”. Och en vägsträcka som återspeglade det rätta förhållandet, fick inte förekomma.
Vägen mellan Boliden och Rönnskärsverken är en av vårt lands allra viktigaste transportleder. Dagligen fraktas här värden som har den största betydelse för Moder Sveas kassakista. Trafiken är dessutom av tyngsta slaget, med lastbilar i skytteltrafik dygnet runt.
Trafikverket gör vad de kan i regionen, med sin ständigt krympande budget. Kommunen lånade därför ut pengar när E 4 skulle byggas om norr om Skellefteå, för att underlätta för glassköpare och andra att stanna till i den stad, som snart är alldeles ensam om att äga en Europaväg som passerar genom centrum.
Om det satt fler lastbilschaufförer i Skellefteås kommunfullmäktige, skulle vägen mellan Boliden och Varuträsk se ut på ett helt annat sätt. Nu lappas och lagas beläggningen, med nya gupp och skendunk som följd.
Betecknande är att från Varuträsk och in till staden, finns inte en lagning. Orsaken är att den vägsträckan kan överblickas från maktens minaret inne i Skellefteå.
Lastbilsresorna påbörjas uppe i Kankberg, världens största fyndighet av det värdefulla mineralet tellur. Innan förarna nått väg 370, har deras sittorgan mörbultats av en puckelpistliknande vägsträcka. Bolaget har inte råd att lägga asfalt.
Yngve Nilsson, Boliden