Arkivbild: Scanpix
Det är tre veckor kvar till kyrkovalet den 15 september, ett viktigt val.
Då ska mer än 18 000 platser i kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet fördelas i vårt avlånga land.
Sverige har ju blivit ett alltmer sekulariserat land. Många kyrkor stängs på grund av brist på pengar, eftersom medlemsantalet minskar och i vissa fall används kyrkliga byggnader till andra ändamål.
Men fortfarande är runt 70 procent av landets befolkning kyrkotillhöriga samtidigt som det glada, kristna budskapet om Jesus Kristus tonas ner.
Men behöver vi kyrkor och bönhus i dagens samhälle?
Svaret på den frågan är tveklöst, ja. Om en kyrka brinner eller stängs kommer de flesta att sakna den. Både av kulturella och kristna skäl. En stadskärna utan kyrka är ingen stad. Kyrkobyggnaden hör liksom till stadsbilden.
Jag tror också att det hos varje människa finns ett inre behov, medvetet eller omedvetet, och en längtan eller förhoppning om att det finns en Gud och därmed en fortsättning efter vår relativt korta vandring här på jorden.
Existensiella frågor har alltid varit och är alltid aktuella när vi drabbas av sorg, ohälsa eller andra personliga kriser. Vi behöver någon att dela våra bekymmer med, en medmänniska och i de flesta fall är Svenska kyrkan med präster och diakoner en stor tillgång.
Svenska kyrkans anställda och frivilliga är också en tillgång för barn, ungdomar och vuxna genom verksamhet i olika former, till exempel söndagsskola, sånggrupper för olika åldrar och sammankomster för äldre.
Kyrkan har en stor och viktig uppgift i dagens samhälle, inte minst när det gäller omsorgen om de svaga, utsatta, invandrare och flyktingar.
Att rösta är en rättighet som vi ska vara rädda om och tillämpa när tillfälle ges.
Glöm därför inte att rösta i kyrkovalet den 15 september 2013. Din röst behövs.
Inger Andersson-Öberg
Kyrkan i centrum
S:t Örjans församling