Varannan kvinnlig pensionär lever under fattigdomsgränsen, enligt Pensionsmyndigheten.
Så ser det ut i dag och så kommer det tyvärr att se ut även i framtiden, om inget radikalt händer.
Vad skulle kunna hända? Knappast något. Partierna som gjorde upp om pensionssystemet 1994 är inte angelägna att förändra.
Dagens pensionssystem är inte jämställt, en katastrof för landets kvinnor, och samtidigt förs en politik som förutsätter att anhöriga, alltså kvinnor, ska ta större ansvar för äldre och sjuka. Det innebär att allt fler går ner i arbetstid, med en lägre pension som följd.
Hälften av alla kvinnor som blir pensionärer i dag får ut mellan 5 000 och 8 000 kronor i månaden, trots ett långt arbetsliv, ofta i vårdande yrken.
Med tanke på de låga inkomsterna är det synd och skam att utgifterna för sjukvård höjs via försämrat högkostnadsskydd och högre kommunala taxor som påverkar boendekostnaden.
Det finns pengar för en sänkt skatt för höginkomsttagare, men för dagens pensionärer och framför allt äldre kvinnor finns inga pengar. För dessa slår bromsen till.
Sedan 2010 har den genomsnittlige pensionären ”bestulits” på i snitt 31 000 kronor. Det är facit av pensionssystemet från 1994.
Enligt pressuppgifter kommer ytterligare 16 000 kronor att försvinna fram till 2018. Risken är stor att bromsen ligger kvar till 2026.
Vad som krävs är en kraftigt höjd garantipension, samma skattesats som löntagarna, att tandvård ingår i högkostnadsskyddet och att inte kommunala avgifter höjs.
Mer pengar till pensionärer med låg pension skulle också innebära att deras köpkraft stiger och därmed kommer mer pengar tillbaka i systemet i form av ökad efterfrågan och förhoppningsvis mer jobb, för de yngre.
Rolf Carlsson
Skelleftehamn