En kortare version av insändaren har publicerats i Norran, pappersupplagan.
Insändarrededaktionen
Ordning och trivsel kommer med bra regelverk och direktiv, en vettig budget och tillräckligt många kompetenta och pedagogiska lärare. Men med för många elever i varje klass, dåliga läromedel, pengabrist och lärarbrist, kommer också oordning och vantrivsel.
Jämfört med 1950-talet är vi fler människor, fler blandade kulturer, vi äter en annan kost, landets ekonomi är annorlunda, informationsflödet har ökat radikalt och skolorna och lärarnas direktiv har ändrats. Att säga att det är sämre nu, sedan påstå att det beror på "avkristning" är att välja den sanning man själv tycker passar bäst och blunda för resten.
Det är inget fel i att ha en personlig tro, så länge man inte försöker tvinga den på andra och så länge denna tro inte skadar andra psykiskt eller fysiskt. Men att skolan ska lära ut EN religion är fullständigt vansinne.
När de som vill försvara kristendom och är medlem i t.ex Svenska kyrkan, eller någon annan variant, blir jag lika förundrad varje gång, när de inte tvekar att ta med hela Kristendomen och utropar att "vi är 2,2 miljarder kristna"!
Under normala omständigheter vill medlemmar i Svenska kyrkan inte gärna associeras med katolikerna, de har ju helt fel. Inte heller någon av de ortodoxa förgreningarna eller orientaliska eller Afrikanska kyrkorna. Eller Angelikaner, Mormoner, Jehovas Vittnen, Baptister, Metodister, Kväkare, laestadianer, puritaner, unitarister, valdenser eller pietiser (det finns inte plats för alla förgreningar, så vi bryter här).
Har ni som troende själv frågat era lokala präster om deras tolkning av treenigheten eller tolkningen av någon av Jesus budskap? Om ni går in på detaljer märker ni nog att ni inte är överens om allt. Inte ens era egna närmaste kommer att ha precis samma tolkning som ni...
Vad är poängen här? Att den tro man har är personlig.
Det finns inte 2,2 miljarder eniga kristna. Det finns, enligt mig, 2,2 miljarder varianter av kristendom, eftersom alla har sin egen tolkning.
Religion handlar om att tro, d.v.s att inte veta. Det är vansinne att lära ut sådant i skolan och antyda att det är sanningen. Detta kallas för indoktrinering och hör inte hemma i skolan.
Om man däremot berättar om alla varianterna, inklusive att man kan vara agnostiker eller ateist, utan att hävda att en av dessa varianter är den rätta, det är en helt annan sak.
Detta kallas för religionskunskap och har en naturlig plats i skolans läroplan.
Robin