I fjol dog 275 människor i trafiken, 1 531 dog genom att ta sitt liv. Och jag antar att det finns ett hyfsat stort mörkertal som skulle göra siffran än större.
När blir det dags att satsa på motorvägar, mitträcken som förhindrar mötesolyckor, sidoräcken och cirkulationsplatser för denna sällan uppmärksammade och underfinansierade grupp som i alltför hög grad består av unga?
Vad skulle hända om vi tog pengarna för trafikprevention och använde dessa för suicidalprevention? Bara ett år, bara för att testa? Samhällskostnaden för varje död är lika stor. Och sorgen som drabbar de anhöriga är inte mindre.
När jag var ung var grupperna lika stora, cirka 1 000 dog i trafiken och cirka 1 000 tog livet av sig. Så att satsa på en grupp och ha en nollvision verkar funka. Men vem orkar föra denna svaga grupps talan? Är det politiskt lönsamt? Självmord säljer inga lösnummer. Självmord gör sig inte lika bra på bild som en trafikolycka. Självmord och skam är fortfarande syskon. Dags att ändra på det?
Jan Björkstrand Skellefteå