En liten reflektion över insändaren den 19 maj, där det frågades varför det är så svårt att glädja sig åt Skellefteås framtidsvisioner.
Att vara kritisk är inte det samma som att hata. Att bygga nytt och underhålla hus och städer är inte det samma som att stadens människor automatiskt bidrar med någonting gott. En stads välmående syns och upplevs utifrån stadens andliga nervsystem, inte utifrån de vackra orden eller bortförklaringarna.
Men så blir det när de viktiga enbart umgås med likasinnade, då fås de svar som grupptrycket kräver och sedan skickas stödtrupperna ut för att klanka på motståndarna. Så går det till där korrumperade och konspirerande möts.
Ingen kan konspirera på egen hand. Det kan däremot ett korrupt system som slaviskt underordnar sig devisen: Vi följer bara lagen.
Även jag vill följa lagen och underordnar mig den, men slav under lagen! Varför?
Skulle jag skämmas för mina egna erfarenheter? Gör du det? Varför skulle då någon av oss ägna oss åt att hata?
W.A.