Dagens eko rapporterade nyligen om nya rön beträffande kärnavfallets säkerhet. Forskare vid KTH har hoppat av en referensgrupp i protest mot dåligt befästa resultat om kopparkapseln och vätgasen som bildas när vatten och bentonitlera kommer i samröre med varandra, och hur detta påverkar kopparn i förvaringskapseln.
Forskarna anser att allvarliga fel har begåtts i en studie om kopparkorrosion som en grupp vid Uppsala Universitet utfört på uppdrag av SKB.
För de som har följt utvecklingen av metoder inom kärnavfallsförvaringen är detta inte en nyhet. SKB:s metod har kritiserats för att vätgasen som bildas i processen över tid kan orsaka korrosion (rost) och tryck på kapseln.
Vi i opinionsgrupperna, aktiva och vilande, hade korrosionen i åtanke redan i början av 90-talet, men SKB och myndigheter tog budskapet ganska kallsinnigt. När nu forskare från Kungliga Tekniska Högskolan går emot tidigare resultat börjar kanske riskerna med KBS-3-metoden bli uppenbara. Riskerna med kärnkraften i sig, med uranbrytning och drift, är stora och komplicerade. Lösningen på kärnavfallsfrågan är inte i sikte.
Olov Wikström, Skellefteå