Bildmontage. Arkivbilder: TT
Nu har vi fått regeringens förslag till budget för år 2014. Innehållet bjöd inte på några överraskningar. Alla visste redan, att budgeten skulle innehålla ytterligare ett jobbskatteavdrag, för de som har ett jobb att gå till. Alliansregeringen, med Fredrik Reinfeldt som kapten, känner flåset i nacken av den rödgröna alliansen och därför blir plånboksfrågorna det viktigaste halmstrået att greppa, för att om möjligt kunna sitta kvar på taburetten. Det är smart av alliansen att köpa röster för våra skattepengar. Den gör det i hopp om att egoismen, som finns i varje människa, ska ge den grogrund, som behövs för att väljarna ska bortse från en mer solidarisk penningpolitik. Bevisligen har inte jobbskatteavdragen gett några jobb. De som fått pengar över har investerat i elektroniska prylar och vitvaror. Det är många kommunal- och landstingspolitiker, som hellre hade sett att alliansen skulle vilja spilla över lite pengar till skola, vård och omsorg, men tyvärr, regeringstaburetterna är mer åtråvärda än att ge den offentliga sektorn en rimlig chans. Och framför allt, att ge alla dessa människor som sliter ut sig, för att gamla och sjuka ska ha en dräglig tillvaro. Vad har vi att förvänta oss om det blir regeringsskifte 2014. Inte särskilt mycket. Lagd budget ligger har Stefan Löfven sagt och med det uttalandet vet vi att inget kommer att förändras. Det blir varken mer pengar till offentlig sektor de närmaste åren eller någon rättvisare beskattning av pensionärerna. Socialdemokraterna kommer att trampa på i samma hjulspår som alliansen. Ingen vågar kliva upp på barrikaderna för en förändring. Detta gynnar en enda politisk grupp, Sverigedemokraterna. Hoppet är ändå det sista som överger människan. Det är bara ett år kvar till valet. Då får vi se om förändringens vindar kommer att blåsa.
Sture Grundberg
Malå